På podcasten Mehiläisen pisto diskuterar man om utmattning och svårigheter att orka, då arbetshälsopsykolog Mikko Luukkainen får besök av Minttu Viitanen från Accenture. Utmattning är ett växande fenomen som syns i statistik över psykisk hälsa, sjukfrånvaro samt i arbetsförmågan hos individer och i organisationer. Enligt undersökningar upplever 65 % av finländska arbetstagare utmattning som en uppenbar risk eller de funderar åtminstone på utmattning då och då. Utmattning är ett komplext fenomen som utvecklas när belastningen har varit för stor för länge och återhämtningen inte har varit tillräcklig.
Titta på videon
Minttu Viitanen arbetar som direktör på Accenture med offentliga tjänster. Accenture är ett företag som hjälper sina kunder i olika digitaliseringsprojekt. Viitanen berättar att konsulterna arbetar i en miljö där kunder och den egna organisationen framför sina förväntningar.
”Vi kommer alltid överens om tidsplaner främst ur kundens synvinkel, men det finns också förväntningar internt. Ofta måste vi kompromissa. Å andra sidan kan det vara att det finns belastande faktorer i den interna organisationen och på motsvarande sätt ger kundarbetet energi – eller tvärtom”, funderar Viitanen.
Enligt Viitanen kan man påverka arbetsmängden och arbetssätten mycket på Accenture, beroende på situationen. Det är lätt att arbeta exempelvis deltid med konsultarbete. Man kan också påverka var arbetet utförs och hur belastande det är: hur mycket ansvar vill arbetstagaren ta av helheten? Om arbetstagaren har mycket ambition och energi som driver framåt, beror det på en själv hur mycket arbete man tar på sitt bord. Övertid betraktas inte som normalt på Accenture, man ska kunna klara av jobbet under normal arbetstid. Viitanen minns att hon var entusiastisk och initiativrik i början av sin karriär, kundens förtroende var viktigt för henne.
”Jag ägnade mycket tid åt jobbet. Jag arbetade i en internationell miljö och reste mycket. Arbetet fick en stor roll i mitt liv, men det var mer än bara arbete. Jag har fått vänner för livet från den tiden”, säger Viitanen.
En enskild faktor orsakar inte utmattning
Det har också funnits press och belastning under Viitanens karriär, de första åren som konsult var psykiskt kanske de svåraste. Viitanen tror att många upplever samma känslor på sina första arbetsplatser innan man lär känna arbetssätt och miljö. En omvälvande tid i karriären är ofta när det blir aktuellt att bilda familj. När Viitanens dotter var liten upplevde hon sitt tidigare liv ”på resande fot” som jobbigare.
”Helheten förändrades, det tog mer tid att sköta vardagliga sysslor. Det var inte heller möjligt att vila upp hemma på samma sätt som tidigare, för då måste man kompensera sådant som man gick miste om när man var borta. Man börjar lätt bränna ljuset från båda ändarna”, minns Viitanen.
Viitanens krafter sattes rejält på prov år 2015. Då var hon med i ett intressant arbetsprojekt tillsammans med ett internationellt team. Det blev långa dagar på jobbet och resdagarna var många, belastningen fortsatte över ett halvår. Samtidigt blev Viitanen gravid, men fick missfall.
”Den här kombinationen var för mycket. Jag upptäckte att jag befann mig i en situation där jag inte hade någon arbetsförmåga. När jag funderar på det här med efterklokhet, så fanns det inte bara en orsak. Jag hade klarat arbetsbelastningen om jag inte samtidigt hade upplevt en personlig förlust”, funderar Viitanen.
Omgivningen förstår inte heller alltid hur mycket saker som hör till det naturliga livet förbrukar krafter. Betydelsen av olika förluster och sjukdomar påverkar nästan obemärkt handlingsförmågan. Ingen upptäcker inte över en natt att nu är jag trött, utan man blir sakta allt tröttare. Då blir man van vid det på ett farligt sätt.
”Först påverkades sömnen och tankarna begränsades. Många kanske lade märke till min situation, men ingen ingrep innan det var för sent. Jag vet att många är arbetsoförmögna väldigt länge, men själv kunde jag återgå till arbetslivet efter en månads vila”, berättar Viitanen.
Enkla saker hjälpte i återhämtningen; när man är trött måste man vila. Viitanen hade redan i början av karriären utvecklat ett arbetssätt som inte var bra för henne. År 2015 förstod hon att det var dags att fundera på sina arbetssätt på nytt. Förändringen föddes inte på en vecka, utan förståelsen kommer alltid senare. Viitanen förstod att hon inte behöver ha en lösning på allt. En ny typ av belastning uppkom när Viitanen insjuknade i cancer i juni för ett år sedan.
”På en vecka måste jag lämna allt och börja med cancerbehandlingar. För närvarande är cancern i remission och jag har återvänt till jobbet, men återigen upptäckte jag att allt fungerar även utan mig”, konstaterar Viitanen.
Arbetets betydelse är ett tveeggat svärd
Viitanen upplever att hon tidigare var mycket gränslös, arbetet följde med överallt. Hon är fortfarande flexibel, men hon håller fast vid gränserna nu.
”Personer som sätter gränser är ofta också mer empatiska. Om en människa inte upplever att hon respekteras, så finns det inte mycket krafter att känna medkänsla för en annan människas situation”, berättar Viitanen.
Viitanen har två barn och för närvarande sätter hon familjen i första hand. Några kvällar i veckan får hon hjälp att sköta vardagen, då hon har möjlighet att jobba mer. Hon har alltså hittat en balans.
Arbetets betydelse har också ett direkt samband med uthålligheten. Viitanen ser ändå detta som ett tveeggat svärd: känslan av betydelse kan vara en styrka, men man kan också bli fånge i den.
”Jag skulle kanske inte använda passion och arbete i samma mening, för då rycks man lätt med i passionen. Det låter inte särskilt hållbart. Å andra sidan är det lätt att motivera för sig själv varför man ägnar mycket tid åt ett betydelsefullt arbete”, sammanfattar Viitanen.