Rotatorkuff är benämningen på de fyra senor som omger och aktiverar axeln och som tillsammans bildar en enhetlig sfärisk struktur runt axeln.
Hos personer i arbetsför ålder är rotatorkuffen lite ömtåligare så den går sönder lättare, till exempel i situationer där den övre extremiteten förblir utsträckt bakom kroppen vid fall. En annan typisk skademekanism är ett plötslig ryck när du till exempel tar tag i ett trappräcke när du är på väg att falla i en trappa.
Symtom på rotatorkuffruptur i axeln
De vanligaste sjukdomsrelaterade orsakerna till rotatorkuffruptur i axeln är en slitande och nötande effekt på axelns rotatorkuff och allmänskörhet i senorna samt en degeneration med tillhörande inflammationer. En rotatorkuffruptur, känd som Rotator Cuff, kan uppstå antingen till följd av en olycka eller gradvis nötning.
Rotatorkuffens senor är plana och breda. I de flesta fall är det frågan om en partiell ruptur, och att man därmed till en viss grad kan röra på axeln. Partiella rupturer i någondera skikten orsakar också smärta och obehag. Ofta kräver också dessa besvär behandling.
Vanliga symtom på rotatorkuffruptur inkluderar smärtsamma rörelsebegränsningar i axelleden, smärta vid ansträngning och smärta på natten. Anledningen till smärtan är att leden läcker ledvätska omkring leden och orsakar inflammation i den slemsäck som omger axelleden. Det är också vanligt att smärtan strålar ut i armen.
Det är i synnerhet svårt att lyfta armen rakt uppåt, eller rörelsen kan till och med vara omöjlig. Om rupturen i rotatorkuffen är omfattande kan det vara omöjligt att lyfta överarmen åt sidan eftersom senan helt har gått av.
Behandling av rotatorkuffruptur i axeln
Rupturen behandlas i första hand med medicinering eller kortisoninjektioner, men om besvären blir långvariga kan även operation komma i fråga.
När en operationsplan görs upp har man mycket liten nytta av en vanlig röntgenundersökning, eftersom det är frågan om mjukvävnad. Endast en ultraljudsundersökning av axelleden, och särskilt en angiografi med kontrastmedel, kan avslöja rupturen. Även en magnetisk resonanstomografi ger en bild av axelledens och den omgivande axelkapselns kondition.
I vissa situationer övervägs om en operation skulle vara lämplig. Om det är frågan om en redan långvarig ruptur kan senan som utsträckt vara så svag och skör att den inte längre kan sättas på plats och fästas ordentligt. I detta fall kan fysioterapi och nödvändig smärtbehandling komma i fråga. Ibland kan man testa "rengöringskirurgi" för att lindra smärtsymtomen. Man kan dock knappast återfå rörlighet i axelleden.
Behandling av rotatorkuffruptur i axeln med kirurgi eller titthålsoperation
När man fattat beslut om operation fästs den brustna senan tillbaka på axelledens yta med så kallade trådankare. Trådankare är skruvar av titan eller smältande skruvar till vilka man fäster ytterst starka trådar. Med hjälp av trådarna ”sys” den brustna senan tillbaka på benytan.
Efter en operation får man inte direkt röra på axelleden, för att senan ska kunna fästa genom ärrbildning och stygnen hållas kvar. Ofta slipas också skulderbladets benutskott för att få plats med fästning via titthål och för att den vassa främre kanten inte ska nöta mot det sydda området. Operationstiden för en titthålsoperation av rotatorkuffen är 1–1,5 timmar beroende på bristningens omfattning.
Som anestesi vid ingreppet används vanligtvis en kombination av bedövning och narkos. Patienten skrivs vanligtvis ut samma dag.
Eftervård av axeln efter operationen
Efter att rotatorkuffen har sytts hålls armen i mitella cirka 4 veckor, tiden avgörs från fall till fall. Beroende på smärtan kan överarmen försiktigt vridas i utåt- och inåtrotation och man kan göra rotationsrörelser.
Man är ofta sjukskriven i 2–3 månader beroende på hur fysiskt tungt arbete man har. Man kan till exempel återvända till kontorsarbete efter två månader, men som jordbrukare först efter tre månader. Under sex veckor efter operationen ska man mycket försiktigt röra på och använda armen och rehabiliteringen genomförs enligt fysioterapeutens anvisningar.
Det är vanligtvis möjligt att börja idrotta cirka 3–4 månader efter operationen. Hängande och kraftiga kaströrelser är inte tillåtna förrän cirka sex månader efter operationen.